Är bredd bättre än spets i längden?

Vi är många som inte riktigt har hittat fram till vår huvudsakliga expertis, utan upplever att vi famlar runt mellan testande och nya erfarenheter.

Samtidigt har vi fått veta att det krävs 10 000 timmars hård träning för att nå verkligen expertis – och förhoppningsvis framgång – inom ett visst område. Hur ska man hinna?

Den så kallade 10 000 timmars-regeln lades fram vetenskapligt av svensken Anders Ericsson, bland annat i boken Peak – Secrets from the new Science of Expertise som han skrev tillsammans med Robert Pool.

Därefter populariserade Malcolm Gladwell teorin ytterligare, men tycktes glömma bort att nämna den kanske viktigaste aspekten av Ericssons teori: nämligen att det handlar om strukturerad, målinriktad och utmanande träning, gärna med en riktigt vass lärare – timmarna i sig är alltså inte det viktigaste.

Bredd har underskattats

Journalisten David Epstein släppte 2019 boken Range, med den hoppingivande undertiteln Why Generalists Triumph in a Specialized World (på svenska Bredd, 2020).

Han menar att den specialiseringsiver som 10 000-timmarsregeln eldat på är problematisk, och pekar på annan forskning som motsäger spåret vi alltid fått lära oss: det är bra att hitta sin grej så tidigt som möjligt, för då kan man verkligen bli bäst på den.

Han poängterar att de tidiga specialisterna förvisso når en konkurrensfördel när de går ut i arbetslivet, vilket återspeglas i fina jobb med höga lönenivåer.

De peakar alltså. Problemet är bara att de peakar ganska tidigt. Och var det verkligen bara det här som de skulle göra med livet?

Generalisterna, menar David Epstein, har istället en längre startsträcka. Däremot innebär det också att de kan bygga sin kunskap på en bredare bank av erfarenheter, kontakter, misslyckanden och karriärer. Kunskap som alltså vinner i längden.

Att navigera en komplex värld

Vad har då detta med framtiden att göra? Jo, 10 000-timmarsregeln är extra effektiv när det handlar om en så kallat kind learning environment, med tydliga regler och få överraskningar. Tiger Woods är ett lysande exempel på hur tidig specialisering kan bära frukt, och golf är ju en hyfsat kind learning environment. Schack är ett annat exempel där man med relativt stor precision kan bygga sin expertis över tid.

Problemet är bara att världen blir allt mer komplex, en wicked learning environment. Då är det en superkraft att kunna bidra med olika perspektiv, bakgrunder och expertis. Det är därför allt fler pratar om styrkan i mångfald när det gäller teamsammansättning och innovationskraft.

Är jag en trollslända?

Allt det här är förstås mumma för en person som jag, som vägrar satsa på en grej, ett ämne, en karriär. När jag nämner att jag gjort närmare 400 poddintervjuer och samtidigt kan känna mig mindre tvärsäker än någonsin tänder det till i Epsteins ögon.

– Då är du en dragonfly! säger han.

En trollslända alltså. Fint!

Poängen är tydligen att trollsländans stora ögon består av tusentals receptorer som samlar information och drar slutsatser om omgivningen. Precis som generalisten samlar pusselbitar för att forma sin verklighetsuppfattning.

Men det finns förstås en hake även med den här teorin. Den bygger nämligen inte bara på att man är vag, bred och osäker – man måste också besitta en slags ödmjuk nyfikenhet för att kunna tillägna sig olika perspektiv och dra lärdom av sina studier, erfarenheter, relationer och misslyckanden.

Föreläsaren och konsulten Troed Troedson har till exempel länge hävdat att det inte nödvändigtvis är generalisterna som är grejen, utan komplexisterna, som dessutom kan navigera bland komplexa samband och förstå hur allting hänger ihop.

Oavsett hur vi definierar fenomenet kan det i alla fall finnas en trygghet i att det inte nödvändigtvis är ”för sent” för någonting, även om du känner dig som en late bloomer. Tvärtom besitter du unika kvaliteter som experterna saknar. Och vill vi verkligen ha politiker och företagsledare som aldrig gjort något annat i livet?

Ett bra första steg är kanske att träna upp sin nyfikenhet. Att ställa frågor till människorna i sin omgivning istället för att basunera ut sina åsikter.

Att lyssna mer än man pratar.

Har David Epstein rätt? Lyssna på vårt samtal i Heja Framtiden avsnitt 371 och avgör själv!

Text: Christian von Essen – Heja Framtiden