25 år på tvären - United Spaces

United Spaces startade som en uppstickare på kontorsmarknaden – med en affärsmodell som retade gallfeber på hela fastighetsbranschen. “Det kommer aldrig att gå” fick grundaren Göran Garberg höra, om och om igen.

I år fyller United Spaces 25 år, och idéerna kring flexibla kontrakt och kundbehov i centrum är inte längre speciellt uppseendeväckande. Nu syns också tecknen på att den traditionella fastighetsbranschen långsamt börjar förändras. Kanske var United Spaces bara 25 år före sin tid?

”Alla dessa gubbar, i åldern 25-80, som har klappat mig på huvudet och sagt “Det fattar du väl att det här kommer aldrig att funka”

– Göran Garberg

Vi bjöd in United Spaces grundare Göran Garberg och VD Emelie Mannheimer för ett snack om hur allt började – och vad de båda tror om framtiden, för både coworking och branschen i stort.

– Vi kallade det “network offices” när vi drog igång, berättar Göran. För ”coworking” fanns inte. Det var först sex år senare som det blev ett begrepp borta i USA.

För oss som inte var med 1999, vill du berätta om hur allt startade?
– Absolut! Jag hade tidigare grundat reklambyrån Garbergs. Där jobbade vi i öppna ytor i en väldigt kreativ miljö. Sen började jag började driva eget, och hamnade på kontorshotell med långa rader av fyrkantiga, små rum. Och jag kände bara: “Shit, vad dåligt!” 

– Det var i slutet av nittiotalet och jag och Lars Rydén hade en del projekt ihop. Han jobbade i fastighetsbranschen, men kände en hatkärlek till den. Han tyckte att det var en massa gubbar i slips som tänkte på ”yielden”.

– Jag själv kom från marknadsföringssidan med ett tydligt kundperspektiv, och tyckte att fastighetsbranschen var den trögaste bransch som fanns…

– Vi ville förändra! Så vi började skissa på hur kontor borde se ut i framtiden.

– Som enmansföretagare hade vi behov av att sitta med andra. Vi behövde träffas, ha lite möten och spåna idéer med varandra. Sen tänkte jag att det vore kul om också andra, som inte jobbar med mig, också satt på samma ställe. För att få idéer, inspiration, kontaktnät, finansiering… Så växte idén. Det är ju så man ska sitta om man är ett litet företag!

– Först var det bara en idé vi spånade på. ”Det här vore kul.” Men 1999 tänkte vi: Nämen, nu gör vi det!

Det måste ha varit raka motsatsen till hur kontor såg ut då?
– Jo, exakt! Öppna landskap fanns inte. Det var bara korridor och rum, rum, rum, rum efter varandra. Jag fick sån ångest att sitta där på kontorshotellet, och det gjorde att jag började tänka i nya banor.

– Jag ville ha ett kontor där man kunde utvecklas tillsammans, sitta tillsammans, gå på föreläsningar tillsammans. Gosa tillsammans liksom, skrattar Göran.

Emelie, vad tänker du när Göran berättar om det här?
– Jag brukar dra den där storyn när jag berättar om United Spaces. Att du satt på ett kontorshotell och höll på att dö i själen.

– Det är ett väldigt starkt entreprenörskap i att se ett problem på marknaden och skapa något bättre, fortsätter Emelie.

– Idag vilar United Spaces fortfarande på samma idé, även om mycket har förändrats. I början var det mer enmansföretagare och “giggare” som var kunderna. Idag kommer också större bolag och vill sitta hos oss. De vill ha ett eget kontor, men också alla fördelarna som coworking ger. Så idag har vi en kombination av både större också mindre bolag hos oss.

United Spaces startade som sagt 1999, vilket antagligen gör det till världens första coworking. Hur gick det där i början, fattade folk grejen med ert nya koncept?
– Jo, det här var ju mitt under ”dot-com”-yran, så just då startades massor av nya småbolag. Många var unga, 25-27 år, och hade drömmar om att just deras grej skulle bli stor, men man visste ju inte! Så att då teckna ett femårigt hyresavtal passade inte alls i deras situation. De ville ha flexibilitet och korta kontrakt, och det var ju exakt det vi erbjöd.

Så en väldigt bra tajmning då?
– Ja exakt, säger Göran. Redan från start fick vi kunder som fattade grejen. Men det som däremot inte fanns, var en förståelse för fastighetsägarna.
– Jag skulle kunna sitta en hela dag och berätta om alla dessa gubbar, i åldern 25-80 år, som har klappat mig på huvudet och sagt “Det fattar du väl att det här kommer aldrig att funka”.

– ”Du vet, såhär är det Göran: Fastigheterna värderas efter hur långa hyreskontrakten är, och hur höga hyrorna är…”

– Och jag svarade: “Jag vet att det är så, men vi går in i en ny värld nu, i en era som kommer vara mycket mer styrd utifrån kundernas efterfrågan.”

– Då sa de alltid: “Vet du om att fastighetsbranschen är världens största bransch i kronor räknat. Och så kommer du här och säger att du ska ställa om den?”

– Jag blev utskrattad – ofta!

– Så fastighetsbranschen var inte mogen för förändringen?
– Nej, den har inte varit mogen förrän nu skulle jag säga, säger Göran.

– Idag får jag samtal från fastighetspersoner som säger “Vad fan ska vi göra?!” Vi pratar om miljarders miljarder i värderingsdiff, mellan vad de borde värderas till och hur de faktiskt värderas, fortsätter Göran. De börjar bli desperata.

– Bara här om dagen läste jag att vakansgraderna är högre än vad man tidigare har trott, så nu kommer det som en slangbella i nacken på dem, förändringen som de vägrat att se under så många år.

Så vad kommer hända nu? Är det nu flexibiliteten kommer att bli mycket mer standard?
– Ja! Att låsa in folk i fem eller tio-årskontrakt, funkar allt sämre med den snabba förändringstakt vi har i samhället, säger Emelie. Vi är vana att kunna skräddarsy det mesta omkring oss, så de traditionella långa kontrakten blir mer och mer otidsenliga.

– Men såklart. Varje bolag väljer ju hur de vill göra, lägger Emelie till. Jag tycker bara att det är lite ”missed opportunity”…

– Efter pandemin märker vi att större och större bolag vill sitta hos oss också på grund av flexibiliteten. Här finns bolag på uppemot 80 personer. För det är supersmidigt för dem – de har allt de behöver, ”plug-and-play”, och inga risker.
– Ja, de som hajar det här kommer att ta marknadsandelar i branschen, säger Göran.

Vad tror ni mer om framtiden? Är coworking här för att stanna?
– Det vet jag faktiskt inte, säger Emelie. Alla branscher behöver ju utvecklas för att överleva på sikt. Men att inbilla sig att efterfrågan på flexibilitet och korta kontrakt kommer att försvinna – det är en orimlighet.

– Jag var i Köpenhamn för några veckor sedan på studiebesök och där har fastighetsägarna ett helt annat fokus på kundupplevelsen, berättar Emelie. Där ligger svenska fastighetsbranschen efter, för man sitter och kramar en gammal affärsmodell.

– Därför var det ju riktigt smart av Castellum att de köpte United Spaces, lägger Emelie till. – Jag tror att fastighetsbranschen idag måste jobba med ett hospitality-lager och ett digitalt lager för att skapa ett attraktivt erbjudande. Det handlar om att tillgodose behoven av flexibilitet, service och omtanke. Av att se människan. De behoven kommer aldrig att förändras. Så när kommer det hända något i grunden med fastighetsbranschen?

– Det bubblar nu! säger Göran. Jag tror att det pågår stora förändringar och vi kommer se effekten under åren som kommer nu. Nu är det 25 år sedan United Spaces startade. Vad tänker ni är det som gör att United Spaces fortsatt står starkt?

– Jag tror att alla starka bolag behöver ha en väldigt tydlig kompass, säger Emelie. Alltså, vad är vårt uppdrag, varför finns vi? Vad ska vi skapa tillsammans?

– På United Spaces sitter det i ryggmärgen. Vi skapar mervärde för alla som har sin arbetsplats hos oss. Och det gör oss hela tiden nyfikna på våra medlemmar och på omvärlden. För vad det betyder idag, är inte samma sak som förra året.

– Vi har alltid varit väldigt nyfikna och det tror jag skiljer oss från andra, nystartade coworkingbolag, som inte har det så grundat i kulturen, säger Emelie. – När jag kom in på United Spaces för första gången, så upplevde jag att jag nästan kunde ta på känslan! I kulturen, i medarbetarna. Och det där känner folk… Service är inte en handling, det är en känsla. För någon som aldrig har varit här, hur är känslan?

– Den är väldigt personlig och varm, säger Emelie. Det finns en genuin värme i bemötandet här. Eller vad tycker du, Göran?

– Underbart! Det låter som musik i mina öron. Det var precis så vi ville ha det.